Vaknade imorse förmodligen av en dröm och vände mig för att

hålla om personen som jag trodde låg bredvid men ack vad jag

bedrog mig det var ju bara en dröm och så kom den där känslan,

känslan av ensamhet som kryper på en varje dag man kommer hem,

när man ska äta middag och gå och sova. Känslan av att ha nån nära,

någon att krama om och som känner för mig som jag gör för denna

person. Jag är så jävla känlig för tillfället och mår skit, enda gången

jag mår bra är när jag skriver med DIG.. Jag känner en hel del för dig

och vet vad jag vill, jag kännde förut att det var varmt men nu känns

det rätt kallt faktiskt, kanske är det bara vänskap från din sida numera

(inte för att vi haft ett förhållande på något sätt, men käns som att det varit något),

jag vet inte och det vore ju synd men det får jag ju acceptera för jag

vill inte mista dig som vän. Detta är bara tankar så att DU vet hur jag

tänker.